Djupa andetag. hårda steg.
När det var som värst grät och skrek jag mest hela tiden. Som om man blir ett barn igen. Fruktansvärt okapabel till att kunna ta hand om sig själv. Jag känner att jag vill slå näven i väggen och skrika tills alla tomrum i hela världen blir fyllda av en känslomässig explosion. Jag står med händerna fulla med problem, när jag vill stå tomhänt.
Har för mycket att tänka på, när jag inte vill tänka alls. Känner för mycket när jag inte vill känna något.
andas mig, andas mig.
Kommentarer
Trackback
