"Och när du gick så föll mörkret"

Ett snabbt hejdå och du är påväg bort igen. Tre veckor av längtan väntar mig nu.
I början är det kalabalik i huvudet mitt, sedan rusningstrafik, och sedan är det som vanligt.
Du verkar oberörd, men ändå sitter jag här och skriver om dig.

Hur kan man någonsin ha ett problem när man har någon man tycker så mycket om vid sin sida?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0