jag är inte okej. du är inte okej. det är okej.

jag har försökt att inte känna någonting och jag tror verkligen inte på tårar. men jag vet inte vad jag ska ta mig till.
jag vill skrika ut alla förtryckta skuldkänslor och svart skam. slita det ur mig, spotta på det, misshandla det. du ska ut från min hjärna. bort från min kropp. du är inte välkommen mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0