du har slarvat bort mig

Jag blundar för alla tecken. Dom är ju så tydliga.
Tror han att jag är dum i huvudet? Tror han att jag inte ser? Jag ser. Och jag vet. Jag vet mycket väl vad han håller på med. Men jag undviker det, jag undviker verkligheten.
För jag vet att jag inte skulle klara av att bli lämnad ensam. Och jag vet att jag inte skulle klara av att sova ensam, även fast våra nätter är känslokalla.
Rygg mot rygg.
Jag kanske är en idiot iallafall, dum i huvudet. Dum som inte vågar bryta dåliga vanor.
Ja, idioti.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0